Opirat!

Idag va vi på ögon med Ture! Allt såg bra ut och vi slipper lappar för ögonen på honom. Från det remissen skickades och vi fick komma dit, har skelningen växt bort! Återbesök om ett år! 😊

På väg till bilen igen sprang vi på en av favoritsköterskorna från prematuren.
Hon kom ihåg oss, Tures namn och vi fick varsin kram.
Hur mycket det än betyder att vi hamnade där, med alla dessa underbara människor som gör ett fantastiskt jobb, så blir jag orolig när jag träffar någon därifrån..
Så himla konstigt!!
Det är nog en av få gånger i livet jag inte kan få ordning på mina egna känslor.. Tokigt!!

Annonser

En tanke + ett ”projekt” + 8 = 9månader!

Allt började med en tanke, som blev ett ”projekt” med läkare, mediciner, smärta, ännu mer smärta och som efter ett och ett halvt år äntligen blev en Prick, som levde rövare och skrämde livet ur oss och ställde till med ett otal besök på sjukhuset redan innan han va 13 veckor. Efter 36 veckor va han less, då kom den lilla Pricken ut! Den lilla lilla lilla Pricken, kom som ett litet litet litet barn. Vårat barn, våran Prick! Våran Ture!
Idag blir det lilla lilla lilla barnet 9 månader. Han blir lika många månader på utsidan, som han skulle ha bott på insidan. Och i ärlighetens namn är han ju inte så liten längre! Den lilla lilla lilla Pricken, som blev det lilla lilla lilla barnet är nu den lilla lilla stora killen, typ!

Så här skrev jag den 8/11 2012, en dag efter han bestämt sig för att komma:
Ture, vår fantastiskt underbare son!! Så älskad, så självklar, så underbar!

Och det är så sant, än idag.
Han är så älskad, han är så självklar i våra liv och han är den mest fantastiska ungen jag någonsin mött!
Och han är min ❤

20130807-210250.jpg