Egentid!

Jag HATAR ordet egentid! Men just nu har jag just egentid (av det jag har förstått är egentid)!
Jag har bäddat ner Junior i vagnen, kört och plockat ur diskaskinen, kört en maskin tvätt och en är på gång. Tumlar går. OCH jag har varit ner på Ica. Dessutom har jag hunnit sova med Ture i en timme på förmiddagen, så nu sitter jag här, i vardagsrummet, med ett öra på barnvakten, drickandes en kopp kaffe och önskar att Junior vaknar snart så min egentid blir tillsammanstid!

För tillsammanstid är det absolut bästa tiden som finns ❤

20131121-134108.jpg

20131121-134145.jpg

Annonser

?

Jag tycker inte om när jag stöter på ”saker” jag inte kan få en omedelbar uppfattning/bestämma om.
Som här:

20131113-130217.jpg

Han har våldtagit och mördat en 3-åring, en 3-åring! Vad kan denna lilla person ha gjort för att bli utsatt för denna hemska fruktansvärda människa!!??
Han är ett monster! Ett odjur, en djävul och ja, nu med ett eget barn (när det ”humana” har bytts ut mot rovdjursinstinkt), så kan jag säga att han ska dö! Synd bara att det blir mer humant än vad den stackars lilla försvarslösa 3-åringen fick vara med om.

Men sen då?
Han vill donera sina organ!
Min första tanke var, nä fy fan, jag skulle hellre dö än och ta emot denna genomonda människas organ.
Men.
Jag har aldrig varit i närheten av att behöva ett nytt hjärta/njure/lever och jag har ingen i min närhet som behöver/behövt det heller. Så egentligen har jag inget att relatera till mer än min personliga åsikt som inte är värd så mycket eftersom i detta fall jag inte har något att, just, relatera till!
Så är det rätt eller fel?

Sen kommer den största frågan.
Hur blir man så ond som denna människa?
Sitter det i själen? Säger man inte så ”alla barn föds oskyldiga”?
Vad gör att en människa kan våldta och mörda en 3-åring?

Han går!

1 år och 3 dagar, så kom dom!
Dom 5 första stapplande stegen!!!
Från att knappt krypa så har lilleman på två månader börjat krypa, resa sig upp mot plant, ”springa” efter möbler, resa sig upp själv utan att hålla i något, och nu, stappla runt på vingliga små försiktiga ben!!
Min lilla bäbis har blivit en pojke! ❤️

20131111-141501.jpg

1 år!

Ett år!
Aldrig har väl ett år gått så fort.
Varit så högt och lågt.
Innehållit så många känslor. Innehållit så många tårar, skratt, kärlek och lycka!
Så mycket förvirring.
Så många tankar.
Så många val.
Så många rätt och några fel.
Allt detta kan sammanfattas med ett ord, Ture!
Ture, den lilla pojken, med det stora hjärtat, det häftiga humöret och det bubblande skrattet! Med så mycket kramar, pussar och kärlek!
Med buller och brak kom han när ingen var beredd och tur va väl det. För hade jag trott att jag va beredd hade jag haft så fel.
En livsomställning, är bara förnamnet!
Han har lärt mig att se saker på nya sätt, eller i många fall, ens se saker!
Han har lärt mig att inget i livet är viktigare än oss, han, Malin och jag! VI, familjen ❤️
Tack mitt älskade barn, att jag får förmånen att vara din mamma! ❤️

20131107-071257.jpg