Sista dagen 💔

Vår älskade stora kloka son gör sin sista dag på förskola idag. Sista dagen. Nästa gång han ställer klockan är första dagen på skolan. Förskoleklass.

Han är idag en av dom klokaste människorna jag känner. Han är så stor. Klok. Snäll. Ödmjuk.

Dessa åren på förskolan har hjälp oss att forma honom till den människan han är idag. En fantastisk människa. En egen individ. En egen person.

Förskolan har gått igenom tuffa tider med oss som familj. Svåra tider. Dom har hjälp, stöttat, lyssnat, tagit sig tid, haft ett extra öga. Förskolan har inte bara hjälp oss att forma Ture till en fantastisk människa. Dom har gjort sitt yttersta för att hjälpa och stötta vår familj genom Malins cancer.

Vad Södra bergets förskola har gett Ture och oss är obeskrivligt. Jag känner stor ovisshet inför framtiden. Inte alls samma trygghet. Ture kommer aldrig ha det så bra igen som han haft under dessa åren. Vi har blivit bortskämda. På ett bra sätt.

Så många år, timmar. Så många lekar. Så mycket bus. Så mycket utveckling. Så mycket glädje. Så många kramar. Så många plåster. Så många torkade tårar. Så mycket kunskap. Så mycket lärdom. Så många utmaningar. Så många skratt 🌟

Jag kan inte med ord beskriva vad förskolan har gjort för vårat barn. Jag är så tacksam. oändligt tacksam.

Tack fina ni för att ni hjälp oss att forma vårat barn till den han är idag. Och det gäller alla. Köket, Micke, Smaragden, Safiren, Diamanten och Rubinen! ❤️

Annonser

Vad vi möts av.

Samma visa, hela tiden.
Av dessa två hör en till landstinget och en till kommunen. Två skilda, stora, ställen.

Det är 2018. Vi har väl kommit längre än så här?

Samkönade har fått skaffa barn länge. LÄNGE.

Det är fortfarande så himla långt att gå. Mina barn ska inte behöva mötas av normen. Dom ska få mötas som individer och sedan få förklara sin familj. Vet inte hur många gånger, inom vården, vi fått säga till att det finns INGEN pappa, det finns en donator. Dom som arbetar inom vården borde ju kunna gå in med en fråga till ett barn ”Hej, hur ser din familj ut?” istället för ”Hej, hur mår du? Är din mamma och pappa med dig idag?

Jag har alltid sagt att mina barn ska ALDRIG behöva slåss för sin familj. Dom har inte bett att få växa upp i en normbrytande familj. Dom ska inte behöva möta oförståelse.
Detta lägger ju en jäkla uppgift på oss som föräldrar. Jag gör det jag kan. Jag ringer, mejlar, tar diskussioner, allt för att våra barn ska ha en självklar plats i samhället.

Vi gör det vi kan men det är som att ”pissa i motvind”….

Trygghet mot kunskap.

Jag och Malin har stått inför ett svårt föräldraval. Vi valde oss ifrån den närmsta förskoleklass-skolan för att vända oss till en skola med bäst utbildningssätt, driv och engagemang.

Ture skulle bli den enda från sin förskola som gick till denna skolan…

Jag och Malin har funderat på varsitt håll om vi verkligen gjort rätt beslut. När vi väl formulerat våra tankar och började prata var vi överens om att nä, vi har inte tagit rätt beslut.

Med tanke på det jävliga året vi har bakom oss, så kan vi inte slita Ture ifrån tryggheten med sina kamrater.

Vi väljer trygghet framför kunskap.

Så tacksam att det gick att ordna. Att Ture får börja med sina kompisar, på samma skola. Sen att det kommer bli stökigt med lokalflyttar, det får vi ta.

Nu, har vi gjort om och gjort rätt!!!

Vilken jäkla dag!

Morgonen startade med att Malin och pojkarna blev påkörda. Inga skador på familjen och minimalt på bilen. Dock ett jävla meckel att hålla på med. Kontakt med polisen som gör en anmälan om smitning. Ett försäkringsbolag som ger olika besked om självrisk eller inte.

Sen lite chill med spa för mig och frun i två timmar. Helt själva. Kanske hur skönt som helst.

Efter det hade jag fått ett mejl att min jobbstart blir 26/2. Det tackar vi för. Ska även på utbildning dagen efter.

Sen upp och leta kåpan till sidospegeln. Hittade den i 1000 bitar. 🤬

Upp till fsk och hämta pojkarna.

Hem och lämnade Malin och Folke.

Sen vidare till optikern och hämta Tures glasögon. Sjukt snygg OCH stolt ❤️ !

Åt middag och gav mig sedan iväg till en infoträff för förskoleklassbarnen.

Hem och ta beslut.

Nu vill jag bara sova….

Ture ❤️

Han är så liten. Bara 5 år. En hel liten hand…

Jag har sån ångest inför förskoleklass. 💔

Han är inte en sån som ”tar plats”. Han är inte en ”tuffing”.

Han är en tänkare. Han är en betraktare.

Jag är så rädd om honom, för vad skolan kommer göra med honom.

Kommer han att ses? Kommer han att ges plats? Kommer han känna trygghet? Kommer han få bra kompisar?

Min lilla lilla älskade pojke! ❤️