Åren går…

2018

2018

2018.
Jag vill säga mitt år. Mitt, för att jag fått jobb. Något jag lixom klev upp ur askan och fixade, alldeles själv. Av över 160 ansökningar blev det mitt jobb. Det är inte bara ett jobb utan det är en fantastiskt plats att vara på. Roliga uppgifter, fenomenala arbetskamrater och en bra arbetskultur.

Vi har köpt hus. Ett underbart hus. Barnen kan springa runt, både ute och inne. Det finns skog, lekparker, barn som grannar, inga bilar, rådjur på altanen. Inne är det fint, stort, rymligt, lugnt och tryggt ♥

Året vi fick revansch!

2017

2017

2017.
Året vi kämpade för våra liv. Malins, mitt, barnens. Hela familjen kämpade. För allt vi hade, kämpade vi.
Vi slogs mot cancer. Vi slogs, slogs, slogs! Hela jävla livet var en kamp, på riktigt. Det var tårar, sorg, rädsla, panik, mediciner, kuratorer, läkare, sköterskor, undersköterskor, samtal, tankningar, resor till och från Umeå, Umeå sjukhus, Sundsvalls sjukhus, vårdcentralen osv osv osv…
I november landade vi i soffan. All Malins behandling var klar. Hon var cancerfri. Vi kunde andas igen.

2016

2016

2016.
Det lugnaste året sedan 2011. Vår lilla familj tjavade på i vår lilla bubbla. Den normala lugna, vanligt gnälliga bubblan. Det var vi. Malin, Ture, Folke och jag. ♥

2015

2015

2015.
Året vår familj blev komplett. Folke kom och vi blev fulltaliga. Lilla älskade virvelvind ♥

2014

2014

2014.
Frysförsök och IVF-behandling för att få Folke. Efter mycket om och men, på vår absoluta sista chans, bestämde han sig för att stanna kvar.
Vi busade med Ture, kämpade på med behandlingar för att få Folke. Livet lixom rullade på…

2013

2013

2013.
Dop för Ture. Mys, kärlet, lek, bus, familj, flytt, lycka. Kanske det lugnaste året innan livet gav oss våra prövningar.

2012

2012

2012.
Året vi blev mammor. Året som kantades med att bli gravid, vara gravid, sedan lite chockartat bli föräldrar. Helt underbart, fantastiskt och känslofyllt ♥

När jag sammanfattar åren så här så inser jag att jag kunde få veta vad livet skulle ge mig 2017, lite tidigare. Tänk vad mycket oro jag kunna ha besparats. Saker som oroat och bekymrat mig, som efter 2017 jag inte ens reflekterar över.
Jag har växt. Jag har lärt mig så mycket. Jag har lärt mig att tro på mig själv, mina aningar, mina känslor.
Jag har lärt mig att stå upp för min sak, vara den obekväma människan i situationer jag inte tolererar.
Jag har lärt mig att jag är en björnmamma. Det finns INGEN som kan sätta sig på min flock, min familj, på mig, längre.

Det är jag och min familj, tillsammans, genom livet!

Annonser

Tvärdäckad.

Jag somnar ALDRIG med barnen när jag lägger dom.

Idag kom Malin in 21:10 och väckte mig. Jag är helt färdig!

Ingen tid alls för återhämtning denna helgen på grund av alldeles för mycket trevliga och roliga grejer.

Aw i fredags direkt efter jobbet. Simskola, middag på restaurang och en fantastiskt konsert med Jill Johnsson i lördags. Idag skulle jag och Ture ut till Birsta för att köpa en ryggsäck. Vi tjavade på (åt oss igenom Ikeas hela meny) och hade det hur mysigt som helst i FEM TIMMAR 😂

Detta plus att Folke varit dålig i en veckas tid och stressen med det.. 🤮🤒

Så helgen har bjudit på mycket roligt/mysigt/trevligt men oxå en insikt att jag är inte helt hundra, jag måste oxå vila.

Här framöver får jag nog planera in tid för återhämtning, hemma i pymmen, på helgerna oxå… 😴

PVJ.

Folkes feber drog iväg upp över 39 igen idag. Han kissade 2 ggr på 16 timmar. Så hysterisk som jag är tog jag honom till primärvårdsjouren, efter samtal med 1177.

Väl på sjukhuset gick allt förvånansvärt fort. På 45 minuter var vi på väg hem igen.

Iaf, så hade jag tagit ett urinprov när han kissade på dagen. Så som en rutinerad småbarnsmorsa var det bara att hysta fram den lilla burken jag hade med mig ☺️ Fick ett förvånansvärt glatt skratt av sköterskan.

Det lyssnades på lungor, tittades i halsen och öronen, togs stick i fingret och kisset kollades med en sticka.

Resultatet av detta då?
Jo, han är enligt alla prover frisk som en nötkärna. Allt ser och låter bra. Ytterst lite ”gurgel” i lungorna som förmodligen kommer från snoret. I övrigt, inget att anmärka på.

Så bortsett från 39 i temp i 6 dygn, mängder med snor, hostan från helvete, inget mat/dryck-intag och ingen kissning, så är han frisk… 😕

Det är lixom bara att vänta ut skiten, men det kan ta lång tid. Vi fick reservationen att ha koll på andningen. Blir han väldigt ansträngd så ska vi åka in så han får bättre mediciner. Men annars var det bara att åka hem och sova..

Enligt läkaren så hade hon haft väldigt många barn som Folke på sjukhuset. Enligt alla värden är dom frisk men på riktigt i urdåligt skick.

Ja, vi kämpar vidare här hemma. ❤️

Lungorna.

Eftersom det vankas helg och Folke har haft feber i 5 dygn, så åkte vi till VC idag. Jag hade ju mina aningar att förkylningen krupit ner i lungorna då jag inte riktigt känner igen hostan. Mycket riktigt. Det var pipigt. Ingen vätska och det var ju bra. Nu har vi lagt till en till astmamedicin, den för akuta besvär, som ett tillägg till maxdosen på vanliga astmamedicinen. Dessutom har febern, som vi var helt bombsäker på att den skulle försvinna igår, kommit tillbaka. Han ligger på 38.7 mest hela tiden.

Nu är det bara att hoppas att det ger med sig..

Dessutom var han röd i ena örat och röd i halsen. Så man kan säga att pojken är lite tilltufsad just nu.

Bara att hålla tummarna att allt ger med sig inom några dagar. Annars måste vi nog få hjälp. Livrädd att andningen ska strula.. Har fortfarande minnet kvar sedan han var 8 månader och vi blev inlagda i 4 dygn.. 💔

Det är svårt att hitta balansen här hemma. Ture vill så gärna leka och busa och Folke oxå, men han orkar ju inte.. Han kör ett rejs med storebror, sen kommer hostan och han måste sätta sig och vila ett bra tag innan han är i form igen.

Lilla älskade hjärtat ❤️

Sjukling 🤒

Folkisen har haft feber sedan i söndags. Som mest 40,1 och nu ligger han på 38-38,3. Det vill inte riktigt ge med sig… 💔

Mellan alvedon/Ipren-doserna är han dock i full fart.

Vår älskade lilla virvelvind ❤️

Han har hostan från helvetet.. Spelar ingen roll hur mycket astmamedicin vi ger så är det helt vansinnig. Har han fortfarande feber imorrn få vi åka på VC och kolla så det inte är nått jätteknas med honom. Känner inte alls igen hostan…

Han får allt denna lilla pojken. I år har han haft magsjuka och nu förkylningen från helvetet. Trots allt skit, så är han alltid glad. Alltid full i liv (bortsett från när han var en aning apatisk när han hade magsjuka), bus och skratt.

Nu har all jäkla eksem blossat upp igen, förmodligen på grund av en infektion i kroppen. Vi smörjer med kortison, mjukgörande om och om och om igen. Han blir lessen för att det svider. 💔

Lilla älskade virvelvind ❤️