Sista dagen 💔

Vår älskade stora kloka son gör sin sista dag på förskola idag. Sista dagen. Nästa gång han ställer klockan är första dagen på skolan. Förskoleklass.

Han är idag en av dom klokaste människorna jag känner. Han är så stor. Klok. Snäll. Ödmjuk.

Dessa åren på förskolan har hjälp oss att forma honom till den människan han är idag. En fantastisk människa. En egen individ. En egen person.

Förskolan har gått igenom tuffa tider med oss som familj. Svåra tider. Dom har hjälp, stöttat, lyssnat, tagit sig tid, haft ett extra öga. Förskolan har inte bara hjälp oss att forma Ture till en fantastisk människa. Dom har gjort sitt yttersta för att hjälpa och stötta vår familj genom Malins cancer.

Vad Södra bergets förskola har gett Ture och oss är obeskrivligt. Jag känner stor ovisshet inför framtiden. Inte alls samma trygghet. Ture kommer aldrig ha det så bra igen som han haft under dessa åren. Vi har blivit bortskämda. På ett bra sätt.

Så många år, timmar. Så många lekar. Så mycket bus. Så mycket utveckling. Så mycket glädje. Så många kramar. Så många plåster. Så många torkade tårar. Så mycket kunskap. Så mycket lärdom. Så många utmaningar. Så många skratt 🌟

Jag kan inte med ord beskriva vad förskolan har gjort för vårat barn. Jag är så tacksam. oändligt tacksam.

Tack fina ni för att ni hjälp oss att forma vårat barn till den han är idag. Och det gäller alla. Köket, Micke, Smaragden, Safiren, Diamanten och Rubinen! ❤️

Annonser

Vad vi möts av.

Samma visa, hela tiden.
Av dessa två hör en till landstinget och en till kommunen. Två skilda, stora, ställen.

Det är 2018. Vi har väl kommit längre än så här?

Samkönade har fått skaffa barn länge. LÄNGE.

Det är fortfarande så himla långt att gå. Mina barn ska inte behöva mötas av normen. Dom ska få mötas som individer och sedan få förklara sin familj. Vet inte hur många gånger, inom vården, vi fått säga till att det finns INGEN pappa, det finns en donator. Dom som arbetar inom vården borde ju kunna gå in med en fråga till ett barn ”Hej, hur ser din familj ut?” istället för ”Hej, hur mår du? Är din mamma och pappa med dig idag?

Jag har alltid sagt att mina barn ska ALDRIG behöva slåss för sin familj. Dom har inte bett att få växa upp i en normbrytande familj. Dom ska inte behöva möta oförståelse.
Detta lägger ju en jäkla uppgift på oss som föräldrar. Jag gör det jag kan. Jag ringer, mejlar, tar diskussioner, allt för att våra barn ska ha en självklar plats i samhället.

Vi gör det vi kan men det är som att ”pissa i motvind”….

Trygghet mot kunskap.

Jag och Malin har stått inför ett svårt föräldraval. Vi valde oss ifrån den närmsta förskoleklass-skolan för att vända oss till en skola med bäst utbildningssätt, driv och engagemang.

Ture skulle bli den enda från sin förskola som gick till denna skolan…

Jag och Malin har funderat på varsitt håll om vi verkligen gjort rätt beslut. När vi väl formulerat våra tankar och började prata var vi överens om att nä, vi har inte tagit rätt beslut.

Med tanke på det jävliga året vi har bakom oss, så kan vi inte slita Ture ifrån tryggheten med sina kamrater.

Vi väljer trygghet framför kunskap.

Så tacksam att det gick att ordna. Att Ture får börja med sina kompisar, på samma skola. Sen att det kommer bli stökigt med lokalflyttar, det får vi ta.

Nu, har vi gjort om och gjort rätt!!!

Toppen!

Idag tog jag, Ture och Linus sittlifter upp till toppen!

Sjukt nöjd kille när vi kom ut. Däremot höll vi på att ta livet av oss innan vi kom ner.. Inte riktigt redo för den backen ner än. Men, nu har vi provat och får prova nästa år igen ❤️

Malin har testat att åka 10 meter på skidorna. Och nä, det gick inte inte riktigt som vi tänkt. Men hon gjorde sig förtjänt av att gå på After Ski´n ☺️

Folke och Linus har åkt lite bräda.

Ture var med på en tävling i barnbacken idag. Så himla härligt att se honom så nöjd när han åker (där han behärskar att åka). Han fick medalj 🥇 russin och nån annan grej…

Nu laddar vi för sista dagen att åka imorrn, sen åker vi hem..

Herr Tvärtemot.

Folke. Så mycket snart 3 man bara kan vara. Allt är tvärtemot. Säger man stanna, springer han. Säger man spring, stannar han. Säger man nej, gör han ändå. Säger man ja, gör han INTE.

Detta pågår alla hans vakna tid. Han är flyktrisk, så en person måste alltid ”sitta” på honom, vart vi än är.

Vi tampas, vi bråkas, vi tjafsar, vi suckar. Vi är fullkomligt opedagogiska. Vi är periodvis faktiskt lite pedagogiska.

Hur mycket vi än är i luven på varandra, så är han en fenomenal liten pojke, med ett gott hjärta och alltid (bortsett från när det bara är bus) ett leende på läpparna ❤️

Han har humor, han har ”glitter”, han är perfekt!! 🌟