Det här med framtiden..

På fredag ska vi på en förskola och hälsa på eller ”spana”! Det är ju några månader kvar men jag vill sondera terrängen innan vi söker!

Har pratat med 2 förskolor och fick väldigt onödiga bemötanden av båda men jag tänker inte nedslås av det. Första intrycket gäller på plats, inte via telefon!
Som gammal fröken vet jag att man kan vara lite stressad och snäsig utan att man är dålig för det 🙂
Men i alla fall så blir jag lite irriterad!
Jag har jobbat på en privat förskola tidigare och där hade vi alltid tid för ”nya” familjer som vill komma och kolla, även dom som bara poppade upp! Vi städade inte, satt på ungarna rena kläder osv. Hade vi egentligen inte tid, tog vi oss tid i alla fall! För så funkar det när man jobbar privat!
Det jag kan känna nu när jag har ringt runt, det är att ingen behöver vara trevlig för det är brist på platser (inom kommunen. Vi har inga privata i närheten, för hade vi det hade jag sökt det), så vi föräldrar ska bara vara tacksam om/över att vi får komma och kolla och sedan få en plats. Jag betvivlar inte att fröknarna gör ett bra jobb med barnen men man jobbar även mot föräldrarna… I vissa fall kan jag inte låta bli och tänka att det är ett helt annat driv och kämpande i privata förskolor.
Förskolorna behöver inte göra ett bra jobb, dom får ju dit ungar ändå! Lite så känns det..

Men shit alltså, liten blir stor och så jäkla skitfort går det också….

Hopp!

Jag känner lite hopp OCH energi!
Hopp har jag inte kännt på en vecka och energi har jag väl inte haft sedan i somras..
Ture har (ursäkta äcklet) inte kräkts eller dygnt sedan igår ”håller tummarna hårt att det vänder nu”. Han är fortfarande väldigt trött, seg och hängig men det är ju inte konstigt när man inte är pigg!!

Har börjat, sakta men säkert, få lite ordning på papper som bara har legat ett tag här hemma. Shit vad man drar på sig en massa konstiga papper. Tycker inte om att jag tappat mitt ordningssinne nu när jag har varit hemma. Innan Ture satt alla papper där dom skulle 2 minuter efter man öppnat posten. Nu tar det typ 2 månader innan dom hamnar där dom ska!!
Man hamnar verkligen i en slömode när man är hemma. Börjar känna att det är okej (inte helt men lite) att börja jobba igen. Att får börja använda huvudet på ett annat sätt än att säga -klocka, -lampa osv. Hur underbart det än är att vara hemma (oftast) så är det okej att lämna över till Malin nu! Hon behöver också få dessa dagar och Ture behöver vara utan mig. Missförstå mig rätt. Allra helst hade jag ju velat vara hemma för evigt, men det går ju lixom inte!

Imorrn har jag ”ödesmöte” på jobbet! Möte som avgör om vi kommer behöva äta nudlar i 3 månader eller om det kan gå bra?!
Man har ju aldrig så lite pengar som när man är föräldraledig (vilket iofs är självvalt, men jag prioriterar att ha Ture hemma längre hellre än att äta lyxmat varje dag), men nu står vi inför ett faktum (förmodligen) som inte är självvalt och jag inte kan säga så mycket om OCH det mina vänner är jävligt irrterande!!

FAAAAANNNN!!!!!

NU FÅR DET VARA NOG!!! Nu räcker det..

Jag vill ha tillbaka min friska, glada son, som äter som en häst, skrattar som en tok, bubblar och busar.
Han, den lilla älskade ungen som aldrig låter oss sova en hel natt för att han har så mycket att berätta. Jag vill ha honom pratandes på nätterna, INTE kräkandes!! Blir galen! Han är trött, jag är trött, Malin är trött, vi är helt färdig, allihopa!!

Lilla älskade barn, blir frisk igen!!

Tydligen fler än jag som är dom på spåren… 😉

20140219-111618.jpg