Då gör vi det igen, för sista gången.

Matlistan utskriven. Rutinlappen kollad. Packning igenomtänkt.

Sista gången Umeå.

I alla fall på detta viset. Det blir återkoller och läkarmöten där uppe. Men förhoppningsvis aldrig mer cytostatika eller strålning!!

Jag tycker vår familj har gått igenom nog nu. När Malin är på benen igen efter denna, SISTA, kuren har vi hållit på i 8 månader. Det måste väl räcka för ett livs prövning.
Sen har vi Anettes cancer och min mammas hjärtinfarkt att lägga på..

Kan vi bara få fokusera på att gnälla på vardagliga saker. Bråka om vem som gör vad, vems fel det är osv. Inte behöva fokusera på överlevnad, provsvar, packning, barnvakter osv..

Kan det få vara bra nu?!